Allt bara försvinner...

Nu är Humlan ett minne blott. I söndags vid lunch tog vi ett hastigt farväl och hon susade sedan iväg med sin nya ägare.

Så stilig, alert och alltid lika pålitlig. Vi fick fem fina år tillsammans och många härliga kurvor att minnas. Jag är glad att även Annika fick lära känna henne...

Om saknaden blir för stor får jag väl slänga på mig hjälmen, veva ner rutorna i bilen, sticka ut huvet så långt det bara går och gasa på ordentligt:)