26 juni 2007

Allt bara försvinner...

Nu är Humlan ett minne blott. I söndags vid lunch tog vi ett hastigt farväl och hon susade sedan iväg med sin nya ägare.

Så stilig, alert och alltid lika pålitlig. Vi fick fem fina år tillsammans och många härliga kurvor att minnas. Jag är glad att även Annika fick lära känna henne...

Om saknaden blir för stor får jag väl slänga på mig hjälmen, veva ner rutorna i bilen, sticka ut huvet så långt det bara går och gasa på ordentligt:)

2 Comments:

At 27 juni, 2007 23:29, Anonymous Anonym said...

Hummlan var fin! Jag är glad att jag fick lära känna henne! Tack!

Men du, jag försvinner inte. Flyttar en bit bort bara. Jag kommer iaf att hälsa på i skillnad från Humlan. Tänk på det.
ses imorgon!
kram

 
At 29 juni, 2007 23:25, Blogger Lotta said...

Du e snäll du:) Bäst du kommer och hälsar på ofta. Pontus och jag kommer garanterat ner i sommar...

 

Skicka en kommentar

<< Home