Barnkalas-ångest!

På fredag fyller min äldsta guddotter 7 år. Förstå, 7år, hon håller på att blir stor och snart behöver hon mig inte längre. Snyft!

Som den snälla gudmor och faster jag försöker vara, har jag inhandlat dyra tuschpennor på färghandeln och en målarbok full av hästar i olika former. Sist vi träffades klargjorde, Felicia som hon heter, att hon har många målarböcker men inga med hästar. Hästar är ju det som är inne i 7-års åldern, och inte vill jag att min guddotter ska få men för livet för att hon saknade såna i denna viktiga ålder...

I alla fall ska denna sjuåring ha barnkalas i helgen. 17 andra 7-åringar är bjudna, pust, stånk och stön. Förra årets tema var maskerad, som utmynnade in en spännande skattjakt och Felicia (Flisan) var självaste pippi långstrump.

Den stora frågan och därav ångesten är huruvida jag som vanligt ska delta i detta spektakel eller helt enkelt stanna hemma? Min kropp säger åt mig att stanna hemma. Det är inte särskilt bra att träffa snoriga barn när man inte har något immunförsvar. Hjärtat däremot säger åt mig att åka. Vad spelar det för roll om jag ligger sjuk några veckor när det handlar om en 7-årings besvikelse över att Lotta inte kommer på hennes kalas?

HJÄÄÄÄLP mig, hur ska jag göra?